Jag undrar om jag kan räkna mina cykelframsteg i hur många som cyklar om mig per tur? De är många! Och det värsta är när det är pensionärer, eller folk med två barn i en cykelkärra. Då känner jag mig verkligen vek! Men på bättringsvägen, bör tilläggas.
Idag var det dags att cykla till grannstaden igen och fast jag kom upp en timme senare än planerat och iväg tre kvart senare än planerat, så kom jag till jobbet och var duschad, fixad och fin med bara en kvarts försening. Orken höll dessutom i sig hela dagen, det var mer än vad jag hade trott!
Jag är mycket nöjd med mig själv. Är inte det minsta tveksam till om det märks, eller är lite drygt ;-) Men jag tycker faktiskt man SKA vara stolt över sig själv när man gjort saker som går emot sin natur. I mitt fall är morgnar och morgonträning definitivt något som är emot min natur ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar