Söt som socker

Jag tillhör de människor som brukar ha socker i kaffet. Två teskedar på en vanlig kopp, eller tre på en stor. Det brukar få folk att höja på ögonbrynen, så det givna svaret på frågan "Ska du verkligen ha så mycket socker?" brukar vara "Är man inte är söt från början behöver man mycket socker".

Frågan är på inget sätt artig och svaret därefter. Min käre sambo brukar säga att jag inte får säga så, för jag är redan söt, men jag svarar lika ofta att han bara tycker jag är söt för att han är kär i mig. Ibland har jag funderat på vad jag skulle göra om han påstod att han inte var det, men dylika dåliga funderardagar brukar sluta med att han bevisar motsatsen.

I vilket fall ser jag mig varken som en söt, eller vacker person. Jag kan tycka att jag ser helt ok ut när jag fixat till mig - och för all del gör jag det varje morgon och inför varje utekväll - men naken, osminkad och morgontrött dagen efter (dagen efter fest, eller arbetsdag spelar ingen större roll) är morgontröttheten och min med knapp marginal bevisade och därmed marginella astigmatism och närsynthet mina främsta tillgångar. Annars skulle jag göra jag vet inte vad. Morgonduschen är min räddare och det som får mig att tro på ett liv efter sängen. Sa jag att jag har bekymmer med sömnen? En bra dag brukar börja med att jag har jag vänt dygnet ett kvarts varv och sjunger i (morgon)duschen kring tvåsnåret på eftermiddagen. Därefter inmundigas frukost (Ett glas mjölk, smörgås med animaliskt pålägg, lätt fruktyoghurt med dinkelmüsli och en nermojsad, skivad banan) varpå jag tar en bok med mig till något kafé där jag efter hand beställer mindre och mindre mjölkutblandade kraffekreationer av starkare art, från en mellansvensk man med quiff och guldtand. Dryga timmen efter att jag trätt innanför dörrarna, beställt och funnit en plats med lagom god överblick över omgivningarna och därtill matchande möjligheter att beställa ytterligare koppar kaffe brukar jag på darriga ben bege mig därifrån. Lite mer underhållen, lite mer på hugget.

I vilket fall skulle det här inlägget handla om hur jag gör mig söt som socker. Eftersom jag är en person som tycker om att planera saker har jag skapat mig en liten ritual utifrån det som jag en gång insåg var det optimala upplägget för att kunna håva in så många komplimanger om "naturlig skönhet" som möjligt. Dock: Jag har ingen kamera, det är en vecka till lön, jag vet inte ens om jag vill ha 15 mer än textuellt visuella minuter i rampljuset i det här stadiet och det här inlägget är redan långt nog. Jag får be att återkomma!