Gick och tog en kaffe på favoritstället på hörnan av torget där det alltid blir trafikstockning på grund av alla dubbelparkerande och U-svängande besökare från Förorten. Det är just de där människornas bilkörning som brukar vara underhållande, ja närmast uppfriskande. För friskt vågat är ju hälften vunnet, eller hur var det nu? ;-)
Där på fiket satt en grupp kvinnor i min egen ålder, alla utom en glada över lite fika och skvaller. Denna ena satt med trött blick och blekt leende, ganska håglös och verkade inte alls vilja vara där, eller kunna ta del i samtalet. I sin famn höll hon ett litet mörkhårigt knyte, med skrynkligt ansikte och skumögd, nyvaken blick. Han deltog inte heller nämnvärt i diskussionen.
Jag önskade att jag var hon och han var min och hade svårt att slita blicken.
Man får inte stirra. Bara önska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar