lördag 11 december 2010

Påverkan

Igår begav jag mig på en turné i grannstaden. Jag hade bestämt med en kompis som också är nybliven mamma att vi skulle ses lite kort och eftersom jag hade fått en ovanligt bra natt av Semlan kom jag iväg tidigt nog för att göra en visit på jobbet också.

Jag hade tur och sprang på de viktigaste :-) Semlan beundrades och berömmet östes över oss båda. Jag var stolt som en kyrktupp och bara pöste :-D Att jag dessutom - i samma stund som jag klev innanför grinden - fick en så skön hemmakänsla gjorde besöket till en riktig humörhöjare. Det var inte självklart att det skulle kännas så efter hur mitt första år på jobbet var och hur jag påbörjade mitt andra jobb.

Men så åkte jag hem till kompisen. Hennes lilla barn var så liten! Sådär nyvaken som de ser ut i början och med en rejäl kalufs. Magrare och mindre än vad jag mindes att Semlan varit, fast att färskingen var lika stor som Semlan var när hon kom. Vi satt där och pratade om förlossningen och så långt var det bara roligt att höra hur olika vi hade sett på samma saker och hur olika vi hade funkat. Men sen började hon jämföra sin med min och det var enbart till Semlans nackdel. Jag påpekade att det inte var så konstigt, eftersom hon och hennes man såg ut sådär och jag och min såhär. "Jamen ändå, hon ser inte rätt ut. Det är ju såhär ett barn ska se ut", sa hon och menade inget annat än att hon hade en annan referensram, men jag tog illa vid mig. Hela kvällen grubblade jag över varför och kunde inte komma till någon annan slutsats än den eviga strävan att passa in.

Så kom tanken "Tänk om det påverkar hur jag känner för Semlan" och jag blev arg igen. Varför skulle andra vara så elaka? Varför kunde jag inte få känna att Semlan var det finaste barnet, min älskad gullesnufs och sin pappas lilla sork? Men så vaknade hon från sin lur vid mitt bröst, gjorde den där ljuvliga minen hon gör, sträckte på sig, suckade och slog ihop ögonen igen och hjärtat svämmade över av kärlek: Det finns ingen som kan påverka hur jag känner för mitt lilla hjärta. Inte ens jag själv <3

2 kommentarer:

Blondie sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Blondie sa...

Jag kan bara ytterligare en gång, nu efter att ha sett henne i realtid, säga att er Semla är en fantastiskt söt bebis och ni har all rätt att vara otroligt stolta över henne. Hon är jättesöt och fin på alla sätt och vis...

Tack så hemskt mycket för senast och jag hoppas att ni inte blev avskräckta för fler barn då ni såg vår lilla huligan virvla runt...