Hur känns det när man ska föda barn?

Idag är det en vecka till igångsättning ifall knodden inte redan kommit då iaf! Skulle inte sätta pengar på att jag klarar det med förnuftet i behåll, men ändå! Nedräkning på allvar! För varje liten bit som Knyttet sjunkit ner, så har hon vuxit lika mycket, minst! Men nu känns det som om det är stopp i magen och fogarna känns också av! Små steg och mycket tid, så går det. Får ladda med kaffe också, tror jag. Och en lur...kanske godis. För en oväntad konsekvens av att vänta barn är den obefintliga dygnsrytmen. Jag är glad om jag sover 1,5h i sträck mellan kisspauserna. Brukar bli 30-90 min i taget och 3-4 kisspauser per natt. Om jag har tur somnar jag om inom en halvtimme från att jag varit uppe, men det blir ju lätt flera timmar vaken när kroppen verkligen borde vilja sova. Då är det bra att man har en chans att sova igen lite någon gång under dagen, men det hjälper ju bara på orken, inte dygnsrytmen. Jag känner mig inte ett dugg klokare den här gången. Allt känns annorlunda, förutom att armarna verkar bli kortare ju närmare BF jag kommer. Eftersom jag blev igångsatt pga havandeskapsförgiftning sist, så vet jag inte riktigt hur jag ska kunna avgöra när det startar. Krystvärkarna var rätt uppenbara, men innan dess har jag ingen aning om hur starka värkarna var i respektive fas, t.ex. Så när ska man åka in, liksom? Har haft ett par perioder när jag klockat värkar var tredje minut i flera timmar, men det var bara latensfasen. Vill ju hinna iväg i tid, men inte så god tid att jag blir hemskickad.