Jag hade bott hemifrån i sex veckor och kom hem till min lägenhet efter att ha sovit hos min dåvarande pojkvän. Min pappa hade ringt och talat in på telefonsvararen: "Var är du? Ring!"
Ringde upp och frågade vad det gällde. Han ville försäkra sig om att jag inte varit i Göteborg. Jag tyckte att han var fånig och frågade hur han hade kunnat inbilla sig det. "Du är ung, runt överallt. Du bor inte hemma längre och man vet aldrig var du är."
Nu tio år efteråt intervjuas några av de överlevande från branden och när jag ser bilderna och läser deras ord rinner tårarna. Jag blir arg. Så förbannad över hur man kan stjäla och ta andras liv för en stunds inbillad känska av seger.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3637942.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar