Missade bussen som skulle ta mig hem från jobbet. Klockan var sen. Jag har en tendens till att stanna längst på jobbet på fredagar. Vet inte varför. Kanske är det för att det är så skönt när alla gått hem och tystnaden sänker sig.
Traskade över en bro. Tittade inte på vattnet som jag visste blänkte svart. Det suger och drar. Det skrämmer, fast jag inte ens har tankar som skulle få mig att ens närma mig räcket. Eller kanske därför. Såg mig omkring istället. Få människor som försöker skydda sig. De tar ett hårdare tag om portföljen, hundkopplet. Drar rocken snävare om sina kroppar. Tittar mot en fast punkt förbi alla som passerar. Blickar möts på sin höjd när man vill se om den mötande verkligen var så farlig som man trodde. Ju närmare stadenc centrum jag kom, desto lösare höll människorna i sina ägodelar. Desto mer uppsluppna var de med sina sällskap och desto tätare intill främlingar vågade de passera.
Ljusen har förändrats i staden nu när hösten kommit. Åtminstone för att det blivit mörkt och man har större möjlighet att se dem. När jag var liten var det desom fick mig att mest vilja åka omkring och igenom. Trafikljusens klara färger, neonskyltarna, ljusdekoren. De glada färgerna gör mig glad och trygg, fast jag vet att det är ljuset som skapar skuggorna som leker med mitt huvud och som jag skräms av.
Så tog jag bussen den sista biten. Fel buss, som det skulle visa sig. Jag glömmer vilka bussar som går vart hela tiden. Tänker fortfarande utifrån den gamla linjedragningen som skrotades för gud vet hur många år sedan. Nu efteråt kom jag att tänka på att det var så mycket trevligare stämning på bussen än på mina vanliga linjer. Den kanske gick till ett särdeles trevligt område där jag skulle kunna trivas bättre med att bo? Inga nya kisspölar i porten efter helgen, inga kedjerökande tonåringar som inte vill gå hem från sin lekstugs som ligger vägg i vägg. Inga tanter som klagar på att man stört ordningen i cykelrummet, bara för att man ställt sin cykel där, inte för att man stökat till, hindrat andras väg, eller tagit upp mer plats än nödvändigt. Inga tanter som kikar i dörrspringan för att se vem det är som tvättar i tvättstugan. Fast den ligger ju så nära en massa rara människor som jag träffar allt för sällan. Nära bussar och affärer.
Jag kom i vilket fall hem och lovar att släcka sängbordslampan tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar