Gah!

En dag med strålande solsken borde man kanske ta en joggingtur i parken, men jag begav mig till gymmet två mil bort för 60 minuters konditionsträning mha maskiner. Fördelen var onekligen att det var långt mellan människorna och att jag utan att skämmas kunde köra 5km på löpband. Att jag stod där längre än de tillåtna 15 minutrarna spelar ingen roll när jag var ensam löpare på 5 band.

1. Löpband
• 1 km 5:32
• 2 km 10:34
  
• 3 km16:17
• 4 km 21:46
• 5 km 27:46
2. 15 minuter sittcykel (5 km)
3. 16 minuter orbitrek maskin, 0,8 km

Det kanske bara var det att jag inte gick till gymmet som jag brukar, men det kändes mycket lättare idag. Morgonpass brukar annars inte vara någon favorit, oavsett om de utförs före, eller efter frukost. Jag brukar vara helt slagen resten av dagen.

Tog en tur på stan efter dusch och fix. Höll på att få spel på små itsy-bitsytonåringar med platta magar och utan underhudsfett som gnölade om att kläderna inte passade och att de behövde gå ner i vikt. Jag ska inte säga att jag inte gjorde det, men jag började väl inte innan 21. Eller? Innan dess hade jag ett BMI på 19 och kastade föraktfulla blickar på kvinnor i min nuvarande storlek. Hmmm...det var väl knappast bättre...

Minns när vi tre, bimbo, blondie och bimboblondinen, mäte magar och rumpor och jämförde. Det var tidigt på terminen -96 och fast jag var störst på längden var jag inte det inte på bredden. Ett par år senare klagade en grundskolekompis på att jag hade bantat bort mig, mina bröst var ju så små! Hon gick inte alls med på att de var lika stora och att resten av kroppen liksom hunnit ifatt. 70C på en 173 cm lång tjej på 50-52 kg ser mycket mindre ut när 10 kg lagt sig runt magen och rumpan. Jag lovar :-/ Några kilo till, så har man fått sig ett par stabbiga lår och vador som förkortar de egentligen långa benen.

Idag känner jag mig helt enkelt dallrig, uppsvälld och äcklig, men det går väl över. Igår kände jag mig smal och toksnygg ju ;-)