Det råder minsann ingen tvekan om att jag är kär och tycker väldans mycket om min pojke. Funderade lite fram och tillbaka i går kväll på om jag skulle bege mig hem till honom och kom till slut fram till att en puss eller två hade suttit fint. I samma stund som han öppnade dörren gjorde hjärtat en saltormortal och jag kände mig så ofantligt glad att se honom. Många pussar blev det, en massa prat, några ballerinakex och en massa saft (Kaffe kändes inte som ett bra alternativ halv elva på kvällen). Sedan sängdags, kramar och somna intill min älskling. Han är den ende pojke i vars famn jag kunnat somna. Det, förutom att han är vem han är, gör honom särdeles speciell.
I mose blev det en hel del snoozande, krypande intill, pussande och kramande. Fick massage innan frukosten som han ställde iordning och många, många pussar innan han gick, trots morgonandedräkt med doftinslag av ost. När han gått spelade jag Kent på hög volym, tackade gud att han inte har gannar vare sig under eller över sig, och nynnade med i textraden: "Jag vill ha dig, du är min, du är bara min. Jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din".
Livet är underbart! Att godisautomaten gav mig en tia utan anledning och att solen strålar är självklart idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar