Lipolys

Jag såg en annons om lipolys i tidningen på lunchen. Eftersom jag är väldigt tveksam till skönhetsoperationer, men ordet i sig fick en klocka att ringa bestämde jag mig för att googla en aning och fick reda på följande:

På konstgjord väg
Lipolysinjektioner är en metod som används för att bli av med lokala fettdepåer. Det anses kunna vara ett alternativ till fettsugning i de fall man vill undvika ett kirurgiskt ingrepp, men är inte en metod för viktminskning, utan används för att behandla specifika delar av kroppen där man med med hjälp av kost och motion inte kunnat åstadkomma önskat resultat. Genom flera små injektioner inom det område man vill behandla sprutas lecitin, även kallat fosfatidylcholin, in. Ämnet ingår normalt i cellmembranen och eftersom lika löser lika löses fettcellernas membran upp, varvid fettcellerna dör. Fettet bryts ner och transporteras bort med lymfa och blod, varefter man kissar ut det.

Man sägs inte gå ner i vikt av behandlingen men omkretsen påstås minska i det behandlade området. Frågan är då vad det är som väger lika mycket som är kvar. Binder man vatten, eller är det osant att man kissar ut det? Sätter sig fettet hädanefter någon annanstans? Är det kanske så att bibehållna matvanor håller vikten på samma nivå?

När man letar efter biverkningar på klinik-sidorna påstår de att det kan klia lite, bli rött och blåmärken, men inget mer och allt går bort. Läser man istället på patienters hemsidor får man veta att det inte är hela sanningen: Efter behandlingen kan det tydligen bli en del hudproblem, men jag har inte hittat något utförligare om vilken sorts bekymmer det handlar om och bakgrunden till dem verkar inte heller vara utredda. Med tanke på att lecitin utvinns från (genmodofierad) soja och att det dessutom finns i ägg, så kan jag tänka mig att det åtminstone ibland handlar om en allergisk reaktion. Läkarvännen visste tyvärr inte.

Lecitin skyddar normalt cellmembranet och det fleromättade fettet inom cellerna från syre. Det har E-nummer 322, används som emulgeringsmedel eftersom det verkar på så sätt att det sänker ytspänningen så att fett och vatten lättare kan blandas. I choklad används det för att kunna minska andelen kakaofett, det kan användas för att ersätta ägg, och tillsätts till bröd för att förhindra att fettet i det härsknar.

Den naturliga vägen
Normalt i kroppen innebär lipolys en process som sker när en triglycerid bryts ner till sina grunddelar; en molekyl glycerol och tre molekyler fria fettsyror (FFA). Processen utförs av enzymet lipas.

• Fetter sägs ofta vara triglycerider, men vissa fetter, kallade fosfolipider och kolesterol, ingår i cellmembraner, och andra lagras i form av triglycerider i fettväv och utgör kroppens egna energireserv.
• Glycerol ingår i alla fetter i form av estrar med fettsyror (större karboxylsyror). Det används ofta i hudkrämer och dylikt som konsistensgivare.
• Lipaser är enzymer som spjälkar fett. Det är esterbindningar som hydrolyseras, vilket är en kemisk process där en molekyl klyvs i två delar efter att en vattenmolekyl har tillsatts.
• Olika lipaser i matsmältningskanalen spjälkar de fetter som intagits med födan. De kommer från
• magsäcken
• tolvfingertarmen
• bukspottskörteln
• Det finns även lipaser som spjälkar kroppens egna fetter
• leverlipas
• lysosomalt lipas
• endotelialt lipas
• Det som är mest intressant i sammanhanget, torde dock vara hormonkänsligt lipas,vilket finns i cellvätskan och styr frisättningen av fettsyror från kroppens fettdepåer och regleras av glukagon och insulin. Det är aktivt när kroppen behöver aktivera sina energireserver och reagerar positivt på glukagon och negativt på insulin.
• Glukagon är ett hormon i kroppen som produceras i bukspottskörteln. Det ökar glukoskoncentrationen i blodet när den är för låg. Utsöndringen stimuleras även av proteinrik mat, svält och kraftig fysisk aktivitet. Genom glukagonets verkan ökar utnyttjandet av lagrade energiförråd, speciellt glykogen som ombildas till socker (glukos) i levern och en ökad lipolys i fettväven.
• Insulin produceras i bukspottskörteln efter det att man ätit, som ett svar på förhöjda nivåer av glukos i blodet. Insulin signalerar till muskler och fettväv att ta upp socker(glukos) från blodet och har därmed motsatt verkan till glukagon. Det motverkar även nedbrytning av glykogen och nybildning av glukos i levern. Insulin har även effekter på kroppens metabolism av fettsyror genom att öka aktiviteten av enzymet lipoproteinlipas i skelettmuskulaturen, vilket leder till att fettsyror tas upp från blodet. Glykemiskt index innebär att insulinfrisättningen minskar vilket också minskar lipolysens motsats – lipogenesen, genom vilken upptaget av fett till fettcellerna ökar.
• Vid intag av proteinrik föda stimuleras utsöndring av både glukagon och insulin. Glukagonet ser då till att blodglukoshalten upprätthålles medan insulinet stimulerar till en ökad proteinsyntes. Protein mättar och minskar intaget av kolhydrater – vilka annars har förmågan att minska lipolysen eftersom de ökar frisättningen av insulin.
• Kroppens förmåga att bränna fett beror på hur mycket och vilken typ av fett man äter, intaget av kolhydrater och protein, frisättningen av fettsyror från fettcellerna och upptaget av fria fettsyror till de arbetande cellerna i musklerna och levern. När kroppen ska bränna fett kan den antingen använda fettet från maten eller ta av det fett som finns lagrat i fettcellerna.
  
• Nästan allt fett man äter lagras direkt i fettcellerna. Dessa reagerar då med att frisätta mer fettsyror till blodomloppet. Att äta fett ger alltså kroppen signaler att använda fett, eftersom det kommer in. Äter man för lite fett minskar därför frisättningen av fettsyror, eftersom kroppen tar det som en signal att den ska spara på det fett den har. Normalt släpper fettcellerna ut ungefär lika mycket fett som de tar upp. En anledning till det är också att fettet härsknar och blir dåligt om det skulle ligga kvar i fettcellen alltför länge. En viktig del i en effektiv fettförbränning är alltså att äta tillräckligt med fett.
• De celler som är bäst på att ta hand om fettsyrorna är arbetande muskelceller. Med mycket fria fettsyror i omlopp får musklerna fri tillgång till bränsle för att hålla dig igång. Maximalt stor blir fettförbränningen vid låg- eller medelintensiva aktiviteter som gång eller lätt jogging. Det betyder däremot inte att man endast ska träna lågintensivt. Styrketräning bygger upp musklerna och stora muskler kan bränna mer fett än små. Tuff konditionsträning ökar syreupptagningsförmågan och därmed möjligheten att bränna allt det fett som lipolysen släpper löst. Därför gör man bäst i att träna så varierat som möjligt och blanda olika träningsintensiteter.
  
• Frisättningen av fettsyror till blodet är inte bara beroende av fettcellernas benägenhet att släppa ifrån eller ta upp fettsyror. Blodet spelar i sig en viktig roll. För att transporten av näringsämnen ska vara maximalt effektiv krävs det att blodet är lättflytande. Om man inte dricker tillräckligt blir blodet trögflytande och tranporten av näringsämnen blir mindre effektiv.

Jag tror nog hellre jag tar en tur till gymmet än kirurgen.

Källa: Wikipedia och GI Viktkoll