Jag har vinkat adjö till min gamla 21-tums TV som legat ute till försäljning på Blocket. Den ska bo hos en kille på en öppen anstalt, har jag fått veta. Hans flickvän kom och köpte den igår.
Jag var nyfiken på vad killen gjort, men frågade inte. Jag fick betalt för min TV och det räckte. Tjejen som köpte den däremot gjorde mig nyfiken på ett "men jag vet inte om jag vill veta" vis. Hon såg ut att vara 35+, hårt solariebränd, blonderad, mager, lång, vita tighta jeans nerstoppade i pälsstövlar och med ett bälte med stort spänne i midjan. Hennes röst var ljus, närmast barnslig, och jag hade förväntat mig en tjej på kanske 22, på sin höjd. Dessutom visste jag att hon skulle ha sin syster med sig, vilket jag räknade med skulle vara en storasyster. Det var det inte och när de två kvinnorna kom och den ena var i rätt ålder sträckte jag först fram handen mot henne. Den äldre greppade dock raskt min hand först, innan den yngre hann reagera.
Lillasyster fick bära TVn, lillasyster fick betala den sista femtiolappen. Lillasyster höll tillbaka och bet sig i tungan på ett sätt jag själv gjort så många gånger; det syntes i hennes blick som jag undvek för att hon inte skulle märka att jag märkte och förstod. Det är inte alltid så att en lillasyster är minst, eller en storasyster ett stöd.
Kvinnan som köpte TVn gav ett intryck av att vara en kvinna som gjorde som hon ville, på gott och ont, utan att märka om någon annan uppskattade hennes vilja, eller kom i kläm. Jag mitt fån hade inte samlat ihop alla prylarna till TVn när hon kom, och det blev en massa spring och hissåkande med burken innan jag hittade fjärrkontrollen. I jakten på den började hon rota i våra lådor i källaren. Jag ville mota bort, fräsa till, men höll rösten mild och söt som honung och styrde henne som jag styrt andra svagsinta människor.
Under den korta stund som vi tre fanns i varandras närhet kom systrarna att prata om den äldres pojkväns humör och personlighet. Av den yngre fick jag intrycket att han var lat och arrogant. Av den äldre att hon var ofantligt kär och närmast såg upp till honom. När de försvann ner med hissen var storasystern nöjd och jag tror inte jag får se henne igen. Vi kommer från olika världar som inte möts i onödan. Ingen av oss vill det, vare sig vi vet det eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar