Jag vaknade av ett rusande hjärta vid sjutiden. Vi hade delat en flaska vitt till skaldjuren och tagit varsin snaps för att hålla bacillerna i schack. Innan tolvslaget piggade vi upp oss med lite kaffe och fyllde därefter på med en - förvisso ganska alkoholsvag - bubblig sak till raketerna. Vi rundade av med ett rejält glas rött till ostarna därefter.
Vi var glada och fnittriga. Sådär som man blir när man druckit bort alla bekymmer i världen och älskar alla omkring en. Ja, eller nästan alla iaf. Hur som helst kom vi i säng vid tre och jag somnade vid fyra då jag lyckats varva ner tillräckligt. Alldeles yr var jag när jag vaknade, men jag är tveksam till om det var alkoholen, eller sömnbristen som stod för merparten av det. Efter en stadig frukost mådde jag som vanligt, förutom att jag var trött. Kanske bara sockerbrist, eller så stabiliserades onykterheten av maten. Jag vet i vilket fall inte om jag mådde som jag förtjänade. Efter allt det där jag drack borde jag kanske ha mått värre.
Drog på mig varma kläder och gick mot affären. Kylan nöp i kinderna ochfick mig att känna mig alldeles vaken. En vacker dag, med nyuppgången sol och krispigt ljus. Mötte en uteliggare med näsblod, men han verkade vara OK och styrde sina fasta steg mot Apoteket. En ensam sopgubbe stretade med nyårsnattens lämningar. Han tog lite här, lite där, lite vad som helst. Verkade inte ha något direkt mål med vad som skulle upp, eller vilken grad av renlighet han skulle hålla.
Några steg längre bort rumlade en man i 25-årsåldern ur en port. Han ställde sig med ansiktet mot väggen bredvid, ställde ner sin ölburk och började greja i innerfickan. Jag passerade på motsatta sidans trotoar. Bakom mig började han yla något obegripligt. "Hade det varit match på stadion hade jag inte reagerat", tänkte jag. Vågade inte titta bakåt, ifall han skulle få för sig något, men snart blev han tyst och gatan kändes trygg igen.
Mötte hundägare som vallade sina krakar mellan glassplittret gatsoparen antingen hoppat över, eller inte hunnit fram till. Mötte bussar med människor som verkade vara på väg till sina jobb, vilket förvånade mig. Buss efter buss, men de stannade inte där de brukar, där folk hoppar av för att handla, utan gick vidare mot de yttre områdena. "Kanske det är nu man kommer hem om man jobbar i nattklubbsbranchen", tänkte jag.
Slank in i en öppen affär, köpte en sak, traskade hem igen och summerade upplevelserna: En gatsopare, en uteliggare ett fyllo, en man som verkade lämna en bortamatch, två magtömningar (en på vardera sidan vägen), minst två hundar med ägare. Lade mig på soffan med en julklappsbok och fick snart sällskap av en ivrigt uppmanande, spinnande katt. Vi läste några kapitel innan jag tre timmar efter att jag vaknat smög ner i sängen brevid en sömnig och varm älskling som inte alls märkt att jag varit borta. Sömnbristen hade gjort mig kall, så där stannade jag; under hans täcke, med mitt ovanpå. Nu när jag varit vaken mindre än sex timmar vill jag krypa ner igen och blunda bara lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar