Är jag sjuk, eller inte?

De sista dagarna har jag inte rikigt vetat ifall min förkylning med halsont skulle bryta ut eller ej. Halsontet försvann och byttes ut mot en lätt snuva som lätt o-motiverade mig till att träna. Idag har bara allt för mycket hänt för att jag skulle kunna göra annat än att gå till gymmet och träna bort alla orostankar.

1. Löpband
• 1 km 5:39
• 2 km 11:40
  
• 3 km18:39
• 4 km 25:50
• 4,6 km 30:00
  
• 5 km 32:31
  
2. Dips (65,1-15=50,1 x 11 x 3)
3. Chins (65,1-15=50,1 x 8 x 3)
4. Bakvända Flies (40 x 10 x 3)
5. Flies (45 x 9 x 3)
6. Axelrotation (4 x 12 x 3)
7. Situps på boll hoppade jag över
   

Tydligen var jag lite sjuk ändå, plus att jag inte hade ätit ordentligt innan passet. Löpningen gick minst sagt sämre än vanligt, men det var trots allt 2½ vecka sedan sist. Jag tog inte i mer än vad som kändes OK, å andra sidan, så jag hade nog kunnat minska tiden en aning.

Ökade på reverse fly, kändes fint! Däremot var chins & dips hemska, vilket med all säkerhet beror mer på dagens vikt än hälsan. Eftersom jag ökade från 4 till 5 kg-hantlar på sista styrkepasset kändes det dumt att köra på 5 kg. Bättre minska, speciellt med tanke på chins/dips, och öka repsen, tänkte jag, och det gick fint. Sen tog det stopp.

När jag skulle göra mina situps insåg jag att jag hade ridit på adrenalinvågen efter löpningen. Hela kroppen skrek efter mat, jag blev yr och kände mig alldeles konstig i kroppen. Köpte en energibar, satte mig ner och åt med huvudet lågt. Funderade på att ta bussen hem istf att cykla, men den gick inte på länge, så det blev till att cykla hem i sakta mak. Vinterkylan piggade upp en aning, tack och lov, men när jag kom över tröskeln hemma släppte allt och jag blev en ynklig liten sak som grät av trötthet och smärta i ryggen.

Älskling ordnade mat, kramade om mig och lade allt sitt åt sidan en stund, fast han själv inte hade mycket ork kvar för den här dagen. Det tyckte jag var fint ♥

Nu blir det gossip girl innan sängen.