Köpte ett par fina stuprörsjean på Gina igår. Har hemma med 29 tum i midjan och de känns lite stora efter att jag haft dm ett par dagar, så jag siktade in mig på storleken under: Den åtråvärda 28:an. Det var med viss rädsla som jag drog dem på mig, eftersom magen inte riktigt klarat sig lika bra som sömnen i helgen. Jag har sovit och ätit. Inte rört på mig. Således står tarmarna stilla, samtidigt som hullet ökar. Kontraproduktivt, men bra för själen har det varit.
Fick på mig jeansen och insåg att det nog skulle funka, bara magen skulle svullna av. Tog hem dem och drog på dem på kvällen, med en pösig liten top som - ifall pöset inte räckte - hade en urringning som sulle ta fokus från putet i linningen. Trodde jag iaf, och traskade iväg till en klubb med Älskling.
"Bebis!" Ylade kompisen vi kan kalla Gunde och klappade mig på magen.
"Eh...nej.", svarade jag. "Och vaddå, förresten? Du tycker ju inte de är någonting till de första åren."
"Knullar han dåligt?" svarade Gunde, flinade och pekade på Älskling.
"Vi ska gifta oss. Jag vägrar vara på tjocken då."
"Men man kan börja lite innan! Det syns inte förrän några veckor in!" Han log soligt, som om han kommit på något värt Nobelpriset.
"Jag ska dricka skumpa när jag gifter mig. Det kan man inte oavsett om det syns, eller ej" påpekade jag och Gunde nickade ivrigt och höll med. Det var ju sant.
En stund senare studsade han förbi oss, glad som en unge på första skoldagen: "Jag måste hem och baka till den stora dagen!" och så försvann han. En stund senare kom en SMS-ursäkt till oss båda, för Gundes snabba sorti. Han skulle ju upp tidigt morgonen därpå och baka lussebullar till det årliga glöggkalaset. Det som ställdes in förra januari pga underkylt regn och blixthalka. Nog fan blev det halt i år igen, men vi kom dit och lussebullarna var ljuvliga. Jag tog en sipp vinglögg, fast jag hade tänkt att inte dricka på några dagar, för det fanns inget annat att dricka Istället flyttade jag fram gränsen en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar