Hon är en liten hårboll, mitt lilla garnnystan, min tufselufs. Hon är inte i närheten av att vara så social som sin kajalprydde bror, men vi kan kalla det integritet för att inte såra hennes känslor. Hon tigger mat, vill ha kel av mig enbart på morgnarna när jag har bråttom och parkerar sig i knäet på älskling varje kväll för en World of Warcraft-lur i hans knä. Då är jag inte värd vatten. Sitter vi i soffan kan hon sitta en evighet på golvet och titta på oss, som om hon vill ha kel, men inte vill besvära sig om att hoppa upp. Kanske undrar hon varför vi sitter där, istället för att leka med henne, men lyfter man upp henne brukar hon inte vara nödbedd. Hon visar gärna var vi ska klia, den lilla primadonnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar