Snacka om att vara seg och dagen efter. De tre trapporna upp till min våning på jobbet var vedervärdiga i morse. Jag blev anfådd och fick hjärtklappning. Kring lunch började jag känna att det stramade i ljumskarna.
Jag har kolkat i mig massor med vatten idag (och en påse nappar efter den klent tilltagna veggolunchen...). Funderar på att strunta i yogan jag planerat, för jag känner mig väl svag för statisk träning, men det skulle vara så skönt att gå. Brukar kännas som om jag går omkring i en liten bubbla där världen är alldeles underbar och har hållit på att bli påkörd, glömma handväskan och att gå av bussen i tid. Lallar runt med ett jätteleende och stjärnor i ögonen. Skulle kunna få för mig att säga till främlingar att de är fiiina människor, mina bäschta kompischar. Det går lyckligtvis över efter en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar