Jobbade till halv sju, hem med bussen, en falaffel med kyckling på busstorget, hem, äta.
Uppe i varv, jättetrött. Måste krama de sista dropparna energi ur kroppen.
Packa väska, ladda kamera, ringa kompisen "Ska vi verkligen ta med oss tallrikar och bestick? Använder inte folk engångs nuförtiden?" Tydligen inte. Går och plockar lite ur vårt stash, noterar de tre termosarna, drar en djup suck och känner mig än tröttare. Jag vägrar vara den som "kommer ihåg" och tar med kaffe. Jag har nog att göra.
Går ut i hallen, drar på mig skor, viker upp byxorna. Det pissregnar ute och jag måste ut i det. Paraply är uteslutet. Bara att acceptera att bli blöt.
Går till affären, plockar ner en, två, tre...fyra påsar från snackshyllan. Ringer kompisen som tipsar om ett påsbyte. en extra påse på temat åker ner i rullkorgen. (Vilken fånig pryl..men den motsvarar väl hur jag känner mig för dagen). Dipp...alla har en åsikt. Jag kan ta med gaffatejp imorgon.
Nästa anhalt. Tittar på de många facken. Naturgodis. Falsk nyttighet. Väljer bort allt med nötter. Spår kan man överleva. Tror jag. Survival of the fittest!
Nästa snaskkalender jag angriper fyller en hel vägg. En påse sött, en mindre sur och en ännu mindre salt. En irriterad röst i högtalarna förkunnar att klockan är tio i och att butiken stänger.Väljer ett par påsar choklad av en sort som "alla" gillar. Tittar efter något med kvalitet, men blir bara irriterad av Lindt och Marabous finsortiment. Det förstnämnda kan inte kallas choklad och det sistnämnda är en halvdan kreation för de som inte vill betala för kvalitet.
Går till kassan. Kassörskan är en sådan där ovanlig som - trots att hon är ganska ung - oblygt och gärna byter ett par ord och ett leende med kunderna. Är för uppe i allt för att bemöta det, men blir lite glad ändå. Hon gillar vad hon gör och det måste man uppskatta henne för.
Går hem, packar klart. Leker Morgan Pålsson med kameran, intervjuar katterna om situationen i Afganistan. Plötsligt är jag bara trött, inte uppgiven. Man hittar ingångar ibland, utan att inse det förrän efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar