lördag 26 april 2008

But that was then, and this is now, men jag vill inte tillbaka

Förra våren/sommaren satt vi någonstans på stan, vår då alldeles nya stad dit vi flyttat eftersom det var helt omöjligt att hitta en bostad i vår förra stad. Åtminstone i en prisklass som stämde överens med våra premisser. Älsklingen undrade då, apropå att någon stannade och hälsade på en vän just intill oss, när vi skulle komma att känna så många att det hände oss.

Vid det här laget springer vi ofta på folk vi känner på stan, stannar och pratar en stund, lovar att höras och jäktar vidare åt olika håll. Det tog inte så lång tid, trots allt. Vi har vi bott in oss lite mer, lärt känna några nya ansikten, upptäckt att det bodde fler människor i stan som vi kände än vad vi först trodde och att vännerna i gamla staden faktiskt har lättare för att ta sig hit, än vi dit. Utelivet är eoner bättre, liksom restaurangutbudet, priserna, shoppingen och kulturen. Segregationen, missbruket och fattigdomen döljs dock illa, botas inte och är långt större än vad den rimligtvis borde få lov att vara och då speciellt i jämförelse med vår gamla stad. Vi tog fel buss hem en gång och åkte genom vad som kändes som oändliga rader av höga hus, förvaringsutrymmen för de som inte får kosta. Vid påsk och Halloween går barn och tigger pengar. De får de två gångerna på sig på året att göra det på ett någorlunda legitimt sätt. Det krävs uppfinningsrikedom, envishet och förmåga för att se och fånga möjligheter för att klara ett sådant liv utan att tappa självkänslan.

I vår nya stad får jag helt andra perspektiv på saker och ting, jämfört med den trygga, enhetliga tillvaron i vår gamla. Det har inte varit lika lätt att känna sig hemma här, det beror faktiskt på var i staden jag är, men den är så liten ändå att det inte handlar om stadsdelar, utan snarare om gator, eller ändstumpar av dem till och med. Den är som ett syskon man skulle försvara med näbbar och klor, men lika gärna skulle slåss med. Gamla staden är som en vän man nästan känner för väl, inte hittar nya samtalsämnen med och som man börjat växa ifrån.

Det som tagit längst tid är att säga rätt stad när folk frågar var man bor.

Inga kommentarer: