Att ställa mig på vågen idag var riktigt läskigt. Det gick liksom inte INTE att ta mina partners in crime's skämt på allvar när turen kom till mig.
64,9 kg. Tre hekto upp efter fyra veckors sjukdom, ett endaste träningspass, en penicilinkur, en synnerligen välsmakande vecka i London och många softa timmar på sofflocket.
Jag är konstant sötsugen. (Jag trodde jag blivit av med det.)
Jag är konstant törstig och torr som fnöske i hyn.
Magen buktar mer än innan jag började skriva här.
Men veckan har varit bra. I måndags åt jag så gott som vegetariskt och måttliga portioner. Jag tillät mig en lakritspuck som Metro delade ut vid bussen, men det blev ganska äckligt direkt efter morgonens tandborstning. Sedan hade jag en fadd fettsmak i munnen hela dagen. Underlättade matvalet dock ;) Jobbade nästan tolv timmar, missade träningen, men tänkte att jag skulle ta igen den på tisdagen.
I går låg matfokuset på protein och portionerna var fortsatt lagom. Jo, det blev en glass då med... Det såg ut att bli en lika lång dag som i måndags, men jag höll när jag nådde dryga nio timmar. Mot förmodan hade jag dock lyckats samla ihop en massa motivation till att träna. Det blev ett steppass, vilket jag annars inte brukar anse vara en träningsform som är kalaskul, men det var ett galet roligt pass och idag har jag lite lagom träningsvärk. Det är bara bra, för då känner man var man behöver stärka sin kropp! :-)
Idag blev det blandad kost, mer grönsaker än vanligt dock, om än inte så mycket som i måndags. Trodde jag skulle kunna ta ut de där inarbetade timmarna, men icke. Nästan sju timmars övertid på tre dagar. Jag sätter mitt hopp till morgondagen! Hur som helst blev det en rask promenad till busshållplatsen två kilometer från jobbet. Solen höll på att gå ner, det var strålande vackert. Andades in den friska, väldoftande vårluften, lyssnade på fågelkviter och kände mig lycklig.
Jag tror det är vårkänslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar