En text jag hittade....
-----------------------
När du är nykär är man beroende av olika ämnena som utsöndras i ens kropp. Först är det dopamin och noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är som explosioner överallt i kroppen och kan pågå från några veckor upp till några månader. Efter det ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och endorfiner gör att du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.
Det ämne man är mest beroende av är ändå fenyletylamin. Det kan liknas vid amfetamin, eller ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än dopaminet och noradrenalinet och det är egentligen mest fenyletylaminet som gör att man får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och man slutar vara kär.)
I många undersökningar har man visat att hormonerna varar i ca 2 år. Om kärleken sviker under den här tiden vänds allt till negativ energi. Det är därför man ältar saker, spionerar på exets nya och vill hämnas, trots att man egentligen inte “är sån”. Det tar också två år innan kroppen är redo for en riktig förälskelse igen.
Innan det gatt två år är det alltså inte helt lätt att veta om man egentligen står ut med varandra. Och alla tanker “nej, inte vi, VI är på riktigt!” Ända gör folk slut, eller skiljer sig. De par som de facto har klarat av att ”hålla ihop” har klarat övergången, men om man hör till dem som inte gjort det, så var det nog inte sista gången man blev kär ändå.
-----------------------
Men...Om det gått kortare tid än två år mellan ens förhållanden...och man har varit tillsammans i fyra år nu. Är det OK då? Har man blivit kär flera gånger då? Håller det då eller inte, enligt kemin?
Hmmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar