Fjorton små ziplock-påsar innehållandes sju rosa styckförpackningar ägglossningstester kom i ett A4-stort bubbelplastkuvert idag. Älskling begav sig på julfest efter jobbet, så han har ingen aning om något. Han vet inte om bloggen heller och jag hoppas jag kan hålla det så. Jag ska försöka hålla tyst och inte visa den, för jag känner att jag behöver ett andningshål för mig själv, där jag kan skriva ner mina tankar och lägga information allt eftersom jag hittar den. En egen liten guide till min syn på Semla-förberedelser och dito -bak, min kropp, graviditets- och barninfo.
Jag kanske skriver ett och annat om bröllopet och allt omkring också, men egentligen har jag ju en annan blogg för det. Hemlisar här, resten av livet där. Det är inte aktuellt att öppna för någon som inte står mig nära alls och för de nära kan jag tänka mig att öppna upp ifall vi får in en träff som klarar sig genom den tolfte veckan. Känner jag mig själv rätt blir det svårt att hålla tyst dock, men det blir en bra övning. Sedan nian när jag började öva bort blygheten har jag haft alldelles för lätt för att glappa. Inte för att jag vill gå tillbaka, aldrig någonsin, tack så mycket! Men jag behöver lära mig lite mer självkontroll. Veta när jag ska vara hoppetossa och när jag bör vara en dam. Men fan: Damer är så satans tråkiga! (Hur ska jag kunna vinna den här argumentationen med mig själv?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar