Checka läget

Pratade med Älskling. Frågade om han trodde att han skulle känna sig redo efter bröllopet. Han såg lugn ut, men osäker när han klurade på det en stund. Sa något i stil med "Det är väl så det är". Och jo, det är det väl. Jag kan undra hur det blir, om vi är redo, om man vill sätta barn till den här världen...men allt det där hamnar i skuggan av att jag så otroligt gärna vill ha barn. Eller...nja. Jag vill vara gravid, jag vill få ett litet knyte på mitt bröst. Sen slutar tankarna och det kanske är lika bra. Jag kan förstå en växande mage, jag kan förstå illamående, jag kan förstå att man inte bör äta ditten och datten, men jag kan inte förstå hur det är att ha en liten som är fullkommligt beroende av en, som man måste lära känna från första mötet och resten av livet. Jag kan inse att det är ett stort ansvar, men inte hur det kommer att kännas att ha på mina axlar.