Konserter i det gröna är alltid trevligt, förutsatt att vädret håller. Det gjorde det inte häromdagen, men vi hade ett regntätt träd att sitta under och således blev det riktigt fint ändå. På köpet fick vi en fin inramning av scenen.
Först en eftertänksam Emil Jensen, sedan en rivig Miss Li. Därefter äntrade Maia Hirasawa scenen med sin raspiga Björk-liknande stämma. Sist kom Winnerbäck: Den jag var absolut minst intresserad av. Men med violiner, mandoliner, banjos stämda och styrda av virtuoser, Weeping Willows trummis bakom batteriet och flera sköna stämmor i sången, så stod till sist jag också och hoppade och dansade. Jag skyllde så klart på kylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar