Första Mosebok, kapitel 1, vers 6-8.
Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.
Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.
Och Gud kallade fästet himmel.
Vad spelar det för roll att jag inte tror på gud när Bibelns ord säger det jag kände när jag såg ut genom fönstret från min nya arbetsplats fönster? Idag har jag haft en underbart vacker utsikt över himmel och hav: Sommarblå himmel och likaledes blått hav, skilda åt i fjärran av horisonten. Små, vita segelbåtar som tyst bryter det spegelblanka vattnet. Jag promenerade de dryga tre kilometrarna dit, genom stadens vackraste park. Solen strålade och det var inte ett moln på himmelen. Dylika dagar är det inte svårt att känna sig lycklig.
Efter jobbet promenerade jag samma väg tillbaka. Värmen var tryckande, snarare än livgivande som den varit på morgonen. Efter en stunds vila hemma blev det en glasspromenad, men en olycklig sådan då den finfina apelsin-citronkulan begick självmorg mitt på ett övergångsställe. Bara kastade sig ut från struten och landade med ett plask på asfalten, alltmedan allt som var gott - såväl som ont - med den spreds och smetades ut på gatan. Ett olyckligt "Neeeej" undslapp mina läppar, men jag kunde inte rädda den. Den var förlorad och jag var tvungen att lämna den där, för att inte själv gå samma öde till mötes då trafikljusen slog om från livets gröna, till farans och dödens röda.
Men jag gick å andra sidan ca en mil idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar